Hjärta

Author: Mattias Irving

  • Sida borde uttala sig om Ranstorps opinionsbildning

    Magnus Ranstorp, akademiker vid Försvarshögskolan och styrelseledamot i Sida, är en av Sveriges mest inflytelserika opinionsbildare. I den rollen har han vid upprepade tillfällen gjort offentliga uttalanden som framstår som oförenliga med det uppdrag han har i Sveriges biståndsmyndighet.

    När en styrelseledamot för Sida offentligt ifrågasätter en av myndighetens viktigaste humanitära partners, beskriver Sveriges officiella utrikespolitiska linje som en “floskel” och gör uttalanden som kan tolkas som ett relativiserande av våld mot journalister, uppstår en uppenbar intressekonflikt. Det handlar inte om att begränsa yttrandefriheten, utan om det ansvar som följer med ett förtroendeuppdrag i en statlig myndighet.

    Enligt lagen får en bisyssla inte skada förtroendet för myndigheten. Därför publicerar vi här det brev vi har skickat till Sida, med direkta frågor om huruvida Magnus Ranstorps opinionsbildning är förenlig med hans uppdrag och Sidas värdegrund.

    Ranstorp anklagar Al-Jazeera för nära kopplingar till hamas efter Israels mord på kanalens journalist Anas al-Sharif.

    Hej,

    Enligt 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning får ingen arbetstagare (och motsvarande gäller för förtroendeuppdrag) ha ett uppdrag eller utöva en verksamhet som kan rubba förtroendet för opartiskheten i arbetet eller skada myndighetens anseende. Opinionsbildning, även oavlönad sådan, är sedan länge rättsligt prövat och har befunnits ingå i det som räknas till bisysslor.

    Enligt förvaltningslagen (2017:900) 5 § ska myndigheten vara saklig och opartisk. Enligt myndighetsförordningen (2007:515) 3 § ansvarar myndighetens ledning inför regeringen för att verksamheten bedrivs enligt gällande rätt och på ett sätt som upprätthåller förtroendet för myndigheten.

    Mot den bakgrunden ber jag Sida att kommentera om följande uttalanden från Ranstorp är förenliga med hans roll i Sidas styrelse:

    1. Relativisering av attack mot journalist
    Den 13 augusti 2025 skrev Ranstorp på X:

    ”Al Jazeeras journalister i Gaza har alltför nära kopplingar till Hamas. Ett faktum.” Det är ett av ett större antal uttalanden av samma slag som Ranstorp gjorde på plattformen X i anslutning till Israels riktade mord på Al-Jazeeras journalist Anas al-Sharif. Dessa uttalanden har i sociala medier tolkats som en relativisering eller till och med ett rättfärdigande av attacken, som han inte har tagit avstånd från. Det är i praktiken omöjligt att verka som journalist i Gaza utan kontakt med myndigheter, och Hamas såsom styrande rymmer såväl reguljära myndighetsuppgifter som militär verksamhet, något som Ranstorp inte förtydligar för allmänheten. Även om påståendet om Hamas-koppling vore sant gör det enligt internationell humanitär rätt inte en journalist till en legitim måltavla. Sverige driver officiellt linjen om pressfrihet och säkert tillträde, vilket Sida också arbetar för.

    2. Långvarig, systematisk opinionsbildning mot UNRWA
    Ranstorp har länge bedrivit en aktiv kampanj mot FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA, som Sida är en viktig finansiär av.
    – Den 31 juli 2025 skrev han på X att ”UNRWA är i dagsläget INTE en effektiv aktör i Gaza. Organisationen är hårt drabbad av strukturell kollaps.”
    – I flera inlägg har han framställt UNRWA som en organisation med kopplingar till Hamas, utan att presentera verifierbara bevis.
    Detta står i kontrast till Sidas officiella hållning att UNRWA är en central humanitär aktör och partner.

    3. Motstånd mot tvåstatslösning
    I Svenska Dagbladet (t.ex. 23 maj 2024 och 2 november 2024) har Ranstorp beskrivit tvåstatslösningen som en ”floskel” och ifrågasatt dess realiserbarhet. Detta går emot den svenska regeringens och därmed Sidas officiella linje om att aktivt stödja en förhandlad tvåstatslösning.

    4. Negativ inramning av humanitär hjälp till Gaza
    Den 26 november 2024 delade Ranstorp på X ett reportage och beskrev hjälpen i Gaza som ”kapad av gangsters”. Detta kan undergräva förtroendet för Sidas humanitära insatser och partners i området.

    Mina frågor till Sida är som följer:

    1. Hur bedömer Sida förenligheten mellan dessa uttalanden och det krav på opartiskhet och förtroende som följer av uppdraget som styrelseledamot för en statlig myndighet med Sidas mandat och värdegrund?
    2. Vilka riktlinjer har Sida för styrelseledamöters offentliga opinionsbildning, särskilt i frågor som direkt berör myndighetens verksamhet, partners och strategiska inriktning?
    3. Har Sida, mot bakgrund av 7 § LOA om förtroendeskadliga bisysslor, gjort en bedömning av huruvida Ranstorps omfattande opinionsbildning är förenlig med hans uppdrag i styrelsen?
    4. Vilka rutiner har Sida för att hantera situationer där en styrelseledamots offentliga agerande kan uppfattas skada förtroendet för myndigheten, och hur ser processen ut gentemot ansvarigt departement i sådana fall?
    5. Hur bedömer Sida att uttalandena ovan förhåller sig till Sidas interna styrdokument, såsom Code of Conduct och värdegrundsdokument?

    Ser fram emot ert svar.

    Med vänliga hälsningar,

    Mattias Irving

  • Doku skarvar som vanligt

    Stiftelsen Doku slår på stora trumman om att aktivisten Greta Thunberg har blivit “prisad av Hamashyllande nätverk”, komplett med foto från en av de otaliga protester där Thunberg har deltagit för att stoppa folkmordet. Men stiftelsens text är full av glidande insinuationer, guilt by association och direkta sakfel. Mattias irving reder ut begreppen.

    Sajten Doku publicerade nyligen en artikel där man kritiserar Greta Thunberg för att ha tagit emot ett diplom från en organisation vid namn Union of Palestinian Communities, Institutions and Activities in Europe. Artikeln har den laddade rubriken att Greta prisats av ett ”Hamashyllande nätverk”. Men vid närmare granskning vilar den på en rad logiska felsteg, sammanblandningar och hårt vinklad retorik från en sajt som alltför ofta citeras blint av svenska tidningar.

    Organisationen grundades i Barcelona 2007 på initiativ av PLO-anknutna diasporaaktivister. Den är sekulär, inte islamistisk som Hamas, och har arrangerat kulturfestivaler, insamlingar och politiska konferenser runt om i Europa. Den beskriver sig själv som lojal mot PLO och Fatah, det vill säga Hamas politiska motståndare. Ledarskapet har historiskt profilerat sig som stödjande till en tvåstatslösning, och man har tydligt positionerat sig inom den palestinska nationalistiska ramen, inte i den islamistiska.

    I sin text pekar Doku på att diplomets undertecknare är organisationens ordförande George Rashmawi, baserad i Tyskland. Men detta stämmer inte. Han är bara ordförande för organisationens tyska gren. Organisationens ordförande idag valdes i Barcelona i januari och heter Radhi al-Shuaibi.

    Doku hävdar att Rashwami också har suttit i centralkommittén för DFLP (Democratic Front for the Liberation of Palestine). Det har jag inte kunnat faktakolla, men DFLP är en välkänd socialistisk, sekulär fraktion inom PLO, bildad 1969 efter en splittring från PFLP.

    DFLP har alltså ingen organisatorisk koppling till Hamas. De två rörelserna är ideologiskt mycket olika och har historiskt ofta konkurrerat om inflytande i Gaza och på Västbanken. Att DFLP ibland har deltagit i gemensamma vapenvilor eller strider parallellt med Hamas i Gaza (vilket Doku tar upp) är resultatet av taktiska samordningar mot den israeliska ockupationen, inte bevis på ideologisk enighet.

    Naturligtvis finns det aktörer i alla dessa organisationer som stöder eller deltar i väpnad kamp mot Israel (vilket palestinierna har folkrättens skydd för), men också stöder de till viktiga delar rättsstridiga attackerna som skedde den 7 oktober. Så ser fakta ut i alla upprivande, väpnade konflikter i hela världen. George Rashmawi var till exempel en av dem som inledningsvis hyllade attackerna den 7 oktober 2023 på sociala medier. Det inlägget togs dock bort efter kritik, och Rashmawi tog offentligt avstånd. Av detta kan man inte utläsa att hela dessa spretiga organisationer skulle stödja terror, och än mindre Hamas, som Doku påstår.

    Artikeln bygger därmed på en kedja av associationer som är retoriskt effektiv men logiskt svag: Unionen ger Greta ett pris → Unionens ordförande har varit aktiv i DFLP → DFLP har vid något tillfälle stridit samtidigt som Hamas → Unionen är ett ”Hamashyllande nätverk” → Greta låter sig alltså hyllas av Hamas allierade.

    Denna typ av guilt by association-metod är en klassisk retorisk taktik, men hör inte hemma i seriös nyhetsbevakning.

    Likaså kan det av Doku uppmärksammade kondoleansbrevet till Hamasledaren Haniyeh efter hans barns död kritiseras för sin vaga retorik om ”motståndets väg”, men Doku utelämnar viktig kontext för läsaren. Hamas och Fatah är politiska fiender, men det hör till traditionen att skriva formella kondoleansbrev, något som vilken svensk diplomat som helst kan intyga. Att en palestinsk organisation skriver ett formulaiskt kondoleansbrev till en annan palestinsk organisation överskuggar knappast den djupa klyftan mellan Hamas och Fatah, och duger inte för att brännmärka hela nätverket som en Hamasfront, än mindre att projicera detta vidare på Greta Thunberg.

    Att reducera komplexa politiska och sociala strukturer till en demoniserande etikett gör kanske rubriker mer klickvänliga, men det leder oss längre bort från en saklig diskussion om såväl solidaritet som våld och politiskt ansvar. Dokus text framstår mer som en ansträngning att smeta ner Greta Thunbergs namn än som en seriös granskning av vare sig unionen, DFLP eller den svenska palestinarörelsen.

    Givet att det pågår ett folkmord på palestinier och vi lever i ett medialt landskap som till stora delar är oförmöget att rapportera konsekvent om förövarna, blir Dokus desinformation värre än vanligt. Nu står faktiska människoliv på spel. Då borde svenska tidningar som berömmer sig om sin publicistiska heder ha högre ambitioner och avstå från att publicera nyheter utan att först göra en grundläggande egen research.

    Mattias Irving

  • Det försåtliga begreppet “islamism”

    Vad är egentligen skillnaden på islam och islamism? Hjärtas styrelseledamöter Anna Ardin och Mattias Irving är snart aktuella med nypublicerad forskning om begreppet.

    Vad händer när muslimer kallas islamister?

    Det är lätt att tro att “islam” och “islamism” är två tydligt skilda saker. Många säger att islam är en religion, medan islamism är en politisk ideologi. Men i praktiken ser det inte ut så. Forskning visar att i det svenska samhället används ordet islamist på ett sätt som suddar ut skillnaden, något som får allvarliga konsekvenser.

    Forskning visar att:

    – Muslimska organisationer i Sverige upplever ökat misstänkliggörande och svårare villkor, till exempel när de söker föreningsbidrag, vill öppna bankkonto eller delta i offentliga samtal.

    – Ett viktigt skäl är hur termen islamism används i politik, media och myndigheter. Det är inte bara våldsbejakande ideologier som beskrivs som islamism, utan också vardaglig muslimsk tro, föreningsliv och samhällsengagemang. Detta berörs inte minst av forskarna Jocelyn Cesari och Farid Hafez.

    – I många fall kategoriseras muslimer felaktigt som islamister, bara för att de vill påverka samhället i linje med sin tro. Att agera från sin tro är fullt förenligt med svensk grundlag, men krockar med protestantiska värderingar om att politikens grundtillstånd ska vara sekulärt, och tron bara en privatsak. Men det innebär inte att alla som agerar politiskt utifrån sin tro är extremister.

    – Likväl används ordet islamist ofta med associationer till våld, antidemokrati och extremism. Så beskriver exempelvis akademiker i MSB:s projekt om Muslimska brödraskapet islamism som en form av “religiös huliganism” (anteckningar från Comfort Hotel, 2017). Det förstärker västliga fördomar och skapar rädsla. Resultatet blir att muslimsk närvaro i samhället ses som ett hot snarare än som en del av demokratin.

    Vad betyder detta i praktiken?

    Forskare som Richard Lagervall, Jan Hjärpe, Farid Hafez och flera andra har visat att:

    – Ordet islamism är inte ett neutralt begrepp. Det kommer från västvärlden, inte från islamisk tradition (på arabiska finns det bara ett ord för utövare av islam, nämligen “muslim”), och har använts för att misstänkliggöra muslimska motståndsrörelser.

    – I dag tillämpas begreppet så brett i debatten att det kan omfatta nästan alla praktiserande muslimer, vilket gör att det inte längre handlar om att bekämpa extremism. Istället bidrar det till att begränsa muslimers rätt att alls delta i samhället. I Sverige har vi sett hur nästan alla muslimska röster har tystnat i debatten idag, till följd av anklagelser om en otillåten form av muslimskt engagemang, nämligen islamism.

    – Svenska myndigheter har i flera dokumenterade fall beskrivit vanlig religionsutövning, folkbildning eller arbete mot rasism som tecken på islamism. Att sprida flygblad om profeten Muhammed har omformulerats till informationspåverkan. Att debattera för bevarad hatbrottslagstiftning har beskrivits som religiöst motiverade påverkansförsök på staten.

    Ett exempel: Stiftelsen Doku

    – Stiftelsen Doku säger att de granskar våldsbejakande extremism. Men deras material handlar ofta om muslimska studieförbund, religiösa inslag i skolor, antirasistiska initiativ och stöd till Palestina, även när kopplingar till faktiskt våld eller extremism är långsökta eller spekulativa.

    – Dokus företrädare har dessutom sagt att islamofobi inte är ett problem i Sverige, trots att muslimska organisationer i dag nekas bidrag, utestängs från samhällsfunktioner och pekas ut som säkerhetsrisker, utan bevis och utan möjlighet att försvara sig.

    Vad är problemet med det här?

    Att säga att islam och islamism är olika saker räcker inte. I praktiken blandas de ihop, och den sammanblandningen brukas för att misstänkliggöra muslimers samhällsengagemang, begränsa deras rättigheter och i slutänden utestänga dem från demokratin.

    Begreppet islamism har blivit ett maktmedel som formar politiska beslut om bidrag, granskningar, samarbeten och tillgång till det offentliga rummet. Det påverkar vem som får höras, synas och delta i vårt gemensamma samhälle.

  • Ny granskning: Fallet SUM

    Föreningen Sveriges unga muslimer tvingades 2019 att lägga ner sin verksamhet till följd av tre års processer med Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Myndigheten förlorade två tvister i förvaltningsrätten och istället för att rätta sig efter domstolarna beslut tillgrep den alltmer långtgående åtgärder, såsom att hänvisa till extremistiska counterjihadrapporter, utländsk desinformation från Gulfstaterna, tillämpa nya lagar retroaktivt och frångå sitt myndighetsansvar att agera proportionerligt och sakligt, särskilt gentemot minoriteter och ungdomsorganisationer.

    Alla detta framkommer i en ny rapport från föreningen Hjärta: MUCF:s avslagsbeslut mot Sveriges unga muslimer. Vad hände egentligen? Fri för nedladdning och spridning här.

    Rapportförfattare: Anna Ardin och Mattias Irving

  • Hjärta anmäler sig själva för att ha använt bibeln i studiecirklar

    Uppsala kommun har fryst finansieringen till studieförbund som använt grundläggande trosurkunder i sina studiecirklar. När troende fråntas rätten att tolka sina egna urkunder blir Sverige ett land där det är omöjligt att vara troende. Därför anmäler föreningen Hjärta sig själva och kräver likabehandling, skriver vi på Upsala Nya Tidnings debattsida.

    En opportunistisk och rasistiskt präglad mediebevakning, där snabba klick har gått före objektiv rapportering, har lett till att det muslimska studieförbundet Ibn Rushd har fått en sotsvart negativ bild i debatten. Men trots ständiga mediala utspel och svartmålningskampanjer har förbundets kritiker misslyckats med att peka ut några substantiella missförhållanden inom förbundets verksamhet. 

    Trots att det är ett allvarligt ingrepp i religionsfriheten har Uppsalas kullturnämnds ordförande Linda Eskilsson (MP) tagit rygg på Socialdemokraternas beslut i Stockholm, frångått gängse tågordning och fattat ett oförankrat ”ordförandebeslut” om att tills vidare frysa all finansiering till förbundet. Revisorsfirman PwC har nämligen i en extern granskning pekat ut tre material som använts i religionsstudier som odemokratiska.

    Det första är ett klassiskt verk bland shiiter, det andra ett klassiskt verk bland sufier och det tredje är den största och mest spridda hadithsamlingen inom islam. Alla tre är alltså grundläggande trosurkunder. Sekulära revisorer och politiker har därmed självsvåldigt fattat beslut om vad muslimska urkunder betyder, samt hur de läses och förstås, oss veterligen utan att ha inhämtat någon expertis om trostraditionen.

    Alla svenska samfund måste markera mot detta agerande. Den makt som missbrukas mot muslimska föreningar och skapar praxis idag kan svingas lika lättvindigt mot judar och kristna imorgon. Alla våra urkunder har tillkommit under andra delar av mänsklighetens historia och förmedlar därför naturligtvis, bredvid vishetstraditionen, även förmodernt tankegods som vi idag har att ta ställning till. Därför är det så viktigt att vi troende själva måste få äga rätten att tolka våra egna urkunder. Annars blir Sverige ett land där det är omöjligt att vara troende.

    Hur ska till exempel ett kristet studieförbund kunna diskutera den kristna traditionen av flyktinghjälp i ett samhälle där en ultranationalistisk politiker kan ta förbundets ekonomi av daga med en anklagelse om att det finns misogyni i Bibeln, och att studieförbundet därmed är ”odemokratiskt”? Vi som troende ska inte tvingas existera på nåder från våra folkvalda, eller gömma undan våra traditioners textskatter bara för att PwC inte begriper religionsfrågor. Därför är Ibn Rushds kamp även vår.

    Vi i föreningen Hjärta anmäler nu oss själva. Vi har i ABF:s regi använt Bibeln som studiematerial i en studiecirkel om kristen marxism. Vi har även läst delar av djupt rasistisk litteratur, ideologiska klassiker av män som upplysningsfilosofen Rousseau som ansåg att kvinnor är underlägsna män, Platon, som försvarade slaveri, och vi har även läst debattartiklar och motioner av Sverigedemokrater vars innehåll vi bedömer har stridit mot demokrativillkoren. Vi kräver nu att Stockholm och Uppsala i sin bidragsgivning behandlar samtliga aktörer som använder texter och trosurkunder på samma sätt som de behandlar muslimska aktörer. Utan likabehandlingsprincipen stannar föreningssverige.

    Mattias Irving
    För styrelsen i Föreningen Hjärta

    Läs artikeln i Upsala Nya Tidning här.

  • Föreningen Hjärta polisanmäler Ivar Arpi för hets mot folkgrupp

    Föreningen Hjärta polisanmäler Ivar Arpi för hets mot folkgrupp

    Högerdebattören Ivar Arpi fällde på kvällen den 20 maj ett uttalande på Twitter som föreningen Hjärta bedömer kan röra sig om hets mot folkgrupp. Därför genomförde föreningen en polisanmälan mot Ivar Arpi den 21 maj.

    Arpis twitterinlägg beskriver att Sverige har “fått en stor minoritet muslimer som kan explodera i våld vid minsta provokation”. Han efterlyser också att orden “islam och muslimer” bör föras in i en ledartext i DN som handlar om kravallerna i samband med Jens Paludans koranbränningar år 2022.

    Vi menar att beskrivningen “explodera i våld vid minsta provokation” är menad att injaga rädsla för muslimer, föra tankarna till stereotyper om självmordsbombning och utmåla muslimer i Sverige som ett våldsamt och känslostyrt kollektiv, vilket är ytterligare en vanlig antimuslimsk stereotyp.

    Arpis twitterinlägg har fått mycket stor spridning. På måndagskvällen den 22 maj hade det visats 174,000 gånger, och fått 1,774 gillamarkeringar.

    Vi menar även att den enda rimliga läsningen av Arpis twitterinlägg är att han syftar på muslimer som grupp, och inte på de människor som deltog i de tidigare nämnda kravallerna. Detta bygger vi på tre skäl som bygger på en närläsning av inlägget:

    1) Arpi efterfrågar att DN ska skriva om “muslimer och islam” i allmänhet, inte om de mestadels oidentifierade personer som genomförde kravallerna.

    2) Muslimer beskrivs ofta som just en “stor minoritet” i den offentliga debatten.

    3) Kravallerna genomfördes inte av någon “stor minoritet”, utan av några hundra personer. Inte ens i det osannolika fallet att samtliga dessa skulle bekänna sig till muslimsk tro skulle de utgöra mer än promille av alla muslimer i Sverige.

    Vi kan aldrig acceptera det antimuslimska hat som växer i vårt land. Det är dags att säga ifrån!

    “Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp.”

    – Brottsbalken, 16 kap. 8 §

    Föreningen Hjärta står upp för allas lika rätt och värde. Vi är en partipolitiskt obunden, mångreligiös förening för aktivister som vill bidra till ett varmare och öppnare samhälle.

  • Rättssäkerheten äventyras när anmälare hängs ut

    Rättssäkerheten äventyras när anmälare hängs ut

    Föreningen Hjärta har engagerat sig för de många som hängts ut i avhandlingen Global politisk islam, författad av Sameh Egyptson. Vi har skickat en guide som beskriver vilka rättigheter man har som boende i Sverige och förklarat vilka man kan höra av sig till för att få sin sak prövad på ett korrekt sätt.

    Men sedan vi publicerade den här guiden och skickade den till ca 70 privatpersoner som hängts ut i avhandlingen, har Egyptson satt i system att även hänga ut sina anmälare i sociala medier med namn och även telefonnummer, vilket skapat hatiska drev mot dessa. Som Hjärta kan visa idag har trådarna varit fyllda av rasism, personliga angrepp på de utpekade och högerextrema konspirationsteorier.

    Hjärtas ordförande Mattias Irving har varit i kontakt med Lunds universitet för att ta reda på hur Egyptson har fått tag på dessa anmälningar. Under fredagen fick Mattias svar från Utredaren på Nämnden för utredning av avvikelser från god forskningssed. Här är ett utdrag:

    Hej Mattias,
    Som du känner till pågår det en utredning hos nämnden för utredning av misstänkt avvikelse från god forskningssed rörande avhandlingen ”Global politisk islam?” av Sameh Egyptson, P 2023-1611.
    Flertalet anmälningar har inkommit i detta pågående ärende, anmälningar kan även inkomma anonymt. Då det inkommer material i ärendet har part rätt att yttra sig kring dessa, varför nämnden skickat vidare inkomna anmälningar för yttrande till parter. Detta enligt 25 § förvaltningslagen, dvs bestämmelsen om underrättelseskyldigheten.

    Mattias Irving har svarat nämndens utredare och Hjärta publicerar här svaret i sin helhet.

    Hej [Utredaren på Nämnden för utredning av avvikelser från god forskningssed]

    Stort tack för ditt mejl, detta besvarar min fråga om var Egyptson har fått ut dessa handlingar ifrån. Många jag har pratat med är efter allt som redan har inträffat övertygade om att Lunds universitet “står på Egyptsons sida” och att det är därför mejlen i fråga har skickats vidare till honom. Nu kan jag ge dem ett bättre svar på dessa funderingar.

    Jag vill dock göra dig uppmärksam på hur Egyptson använder de uppgifter som ni har försett honom med.

    Egyptson har en mycket stor följarskara i sociala medier och han hänger nu ut person efter person med namn och i det senaste fallet även deras privata telefonnummer. I hans kommentarsfält florerar nu grov rasism, konspirationsteorier och även öppet hat mot de utpekade. Exempelvis spekuleras det om de utpekades familjerelationer, “packet” ska “svärtas ner”. “Sverige och dess folk är hotat”, man borde “etikpröva islam” och “följa” en av de namngivna utpekades “karriär”. De som anmält kallas “patetiska islamister” och samtliga muslimer borde “åka hem”. Det “ligger i deras DNA…”, de är “odjur”. Egyptson lämnar allt detta okommenterat, men har aktivt gått in och raderat röster som försökt nyansera och ifrågasätta. Även detta finns dokumenterat, om du vill se. Detta bidrar till att skapa vad som brukar kallas en “ekokammare” i sociala medier, ett fenomen som medieforskare har beskrivit som hot mot demokratin och en källa till politisk radikalisering och brutalisering av debatten, ett fenomen som jag själv har föreläst och folkbildat om i över tio år.

    Bara så att du får en uppfattning om hur allvarlig problematiken faktiskt är så har jag och en vän lagt tid under lunchen på att gå in och ta några skärmdumpar från Egyptsons trådar. De flesta är från Facebook. Jag kommer tyvärr inte åt hans Twitterkonto och har bara fått mig några bilder tillsända, men jag har fått höra att kommentarerna på Twitter ska vara ännu grövre.

    En kort förklaring till skärmdumpen om ett s k “Barcelonaavtal”: detta syftar på den konspirationsteori om Socialdemokraterna och islam som motiverade Anders Behring Breiviks terrordåd mot unga socialdemokrater på Utöya. Som synes har denna kommentar fått ligga kvar länge.

    Jag menar att, givet dessa skärmdumpar som vi fick ihop bara på kort tid, så verkar det olämpligt att förse Egyptson med ytterligare material i omaskat format. Jag har givetvis all respekt för att Egyptson såsom part i målet ska få samma chans som alla andra att ge sina utlåtanden. Däremot vill jag påpeka att det i 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen står, som du skriver ovan: “En sådan handling eller ett sådant material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs.”

    Nu är ju skadan med all sannolikhet redan skedd. Jag är helt säker på att ingen ytterligare av de 70 jag kontaktat kommer att våga lämna in några anmälningar efter Egyptsons aggressiva agerande, vilket ju i sig får anses utgöra en skada på deras rättssäkerhet. Jag ska ändå informera dem om möjligheten att anmäla anonymt. Men som synes i offentlighets- och sekretesslagen verkar det ändå finnas ett utrymme för att inte lämna ut, eller åtminstone maska, materialet av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse. Jag menar att det föreligger både ett allmänt intresse av att inte bidra till rasism och konspirationsteorier som motiverat terrordåd samt att inte bidra till att sänka utsattas anmälningsbenägenhet genom nätkampanjer, och därtill ett enskilt intresse att skydda anmälares säkerhet och psykiska hälsa.

    Med vänliga hälsningar,

    Mattias Irving

    Nedan följer en genomgång av de skärmdumpar som Hjärta har skickat in till nämndens utredare.

  • Brev till prodekanen på Lunds universitet

    Den 10 februari disputerade Sameh Egyptson vid Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR) vid Lunds universitet, med en avhandling där föreningen Hjärta figurerar på ett stort antal ställen. Hjärtas ordförande Mattias Irving har därför skrivit ett brev till på CTR. Det publiceras här i sin helhet.

    En arbetsgrupp i föreningen Hjärta har även tagit fram en guide för andra som blivit uthängda i Egyptsons avhandling. Den förklarar de rättsliga principerna bakom GDPR och lagen om etisk forskning, samt ger förslag på brevmallar för den som vill göra egna anmälningar mot avhandlingen. Denna guide kan laddas ner och läsas här.

    Hej Stephan!

    Jag är en av de många som omnämns med personuppgifter såsom politisk tillhörighet och föreningstillhörighet i Egyptsons avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, som publicerades online av Lunds universitet i januari i år och har fått mycket stor spridning, med i skrivande stund nästan 20 000 nedladdningar. Eftersom ni som statlig myndighet har publicerat information om mina personuppgifter har jag frågor om er hantering av dessa uppgifter enligt GDPR-lagstiftningen från 2018.

    1. Vilka personuppgifter har hanterats inom detta forskningsprojekt?

    2. Varifrån har dessa uppgifter insamlats?

    3. Hur har dessa personuppgifter lagrats och katalogiserats?

    4. Hur länge kommer dessa personuppgifter att lagras?

    5. Vilket lagrum stöder ni er på i publiceringen av dessa uppgifter?

    Enligt artikel 5 i GDPR-lagstiftningen, principen om laglighet, korrekthet och öppenhet, har LU i egenskap av myndighet ett ansvar för att de uppgifter som behandlas är korrekta. Inom begreppet ”behandlas” räknas även publikationen in. Dessvärre finns det flera sakuppgifter i den publicerade avhandlingen som är felaktiga eller på andra vis osakliga, som jag redogör för nedan.

    * På sidan 629 i avhandlingen beskriver er publikation mig som ”pro-islamisk och multikulturalistisk ideolog och aktivist”.

    Detta kan knappast räknas som en saklig beskrivning av min gärning i offentligheten. Jag står liksom den stora majoriteten av befolkningen upp för den grundlagsstadgade religionsfriheten, men dessa epitet signalerar att jag skulle gå betydligt längre än så. Påståendet att jag skulle vara ”pro-islamisk” väcker också flera frågetecken och hela satsen får ses som otypisk för en avhandling. Givet kontexten att jag målas ut som närstående till religiösa extremister så får detta uppfattas vara en pejorativ beskrivning. Sammanfattningsvis menar jag att detta citat i sin framställning brister i saklighet på ett sådant sätt att det blir vilseledande.

    * Längre ner på samma sida står: ”Ledda av sin ordförande, Peter Weiderud, och stödda av trion Mustafa, Irving och Ardin, bytte Broderskapsrörelsen 2011 namn till Tro och Solidaritet inom socialdemokratin. Detta förslag hade lagts fram redan under den inledande perioden av dialog mellan Sveriges muslimska råd (SMR) och Broderskapsrörelsen på 1990-talet.”

    Detta är ett sakfel. Jag var inte på något sätt involverad i namnbytet då jag inte vid denna tid satt i Hjärtas styrelse eller över huvud taget var aktiv i S-politiken. Föreningen Hjärta fanns vid denna tidpunkt och i styrelsen ingick Omar och Anna. Dessa lade dock fram förslaget ”Troende socialdemokrater”, ett förslag som alltså förlorade på kongressen.

    Därtill bör nämnas att förbundet inte bytte namn till ”Tro och Solidaritet inom socialdemokratin” utan till ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”. Det får ses som förvånande att Egyptson ger förbundet fel namn, givet den framskjutna roll förbundet spelar i hans avhandling. Det stämmer inte heller att förslaget ”Tro och Solidaritet inom socialdemokratin” skulle ha lagts fram redan på 90-talet i dialog med SMR. Detta är en fullkomligt falsk uppgift. Dels eftersom förbundet aldrig bytte namn till det som Egyptson påstår, dels för att det egentliga namnbytet kom till som en kompromiss efter mycket stötande och blötande på förbundskongressen.

    * På sidan 630 står: ”När Omar Mustafa senare under 2013 tvingades lämna socialdemokratin, se nedan, fick naturligtvis relationen mellan partiet och föreningen Hjärta en knäck. Mustafa fortsatte dock inom Hjärta tillsammans med Musa, Irving och Ardin. Tilläggas bör att föreningen Hjärta i januari 2022 till slut lämnade Socialdemokratin (och därmed Tro och solidaritet) eftersom man ansåg att partiet inte längre var öppet för den proislamiska politik man själv ville driva under öppenhetens och solidaritetens banér”

    Även denna passage innehåller flera sakliga fel som berör mig. Jag var över huvud taget inte aktiv i Hjärta 2013. Mitt första styrelseuppdrag i föreningen Hjärta var 2018, då jag valdes till kassör. Omar Mustafa lämnade Hjärta 2013 eftersom han trädde ut ur partiet. Man kan enligt stadgarna inte vara med i en partiförening om man har lämnat moderpartiet. Föreningen Hjärta lämnade inte Socialdemokratin, utan två personer i styrelsen, jag själv och Anna Ardin, valde att starta en ny partipolitiskt obunden förening med samma namn.

    Det finns inga stadgar som tillåter att man bryter ut en partiförening ur moderpartiet. Därför finns idag två föreningar som heter Hjärta, där alla de gamla medlemmarna fortfarande är med i S-föreningen. Slutligen stämmer inte påståendet att vi ansåg att S ”inte längre var öppet för den proislamiska politik” vi påstås ha velat driva. Detta är lögn. Vi skrev en större rapport i samband med utträdet. Denna rapport kritiserar en lång rad punkter inom Socialdemokraterna, främst populistiska tendenser, bristande interndemokrati och visionslöshet. Rapporten finns att läsa offentligt här.

    Även här påstår Egyptson att jag vill driva en ”pro-islamisk” politik. Detta begrepp definieras inte alls inom ramen för avhandlingen, så därför får man luta sig mot kontexten för att få ledtrådar om hur det ska tolkas. Kontexten är att hemlig islamistisk extremism ska ha infiltrerat politiken, med min benägna hjälp. Därmed får begreppet en laddning som ligger extremt långt ifrån allt jag någonsin kämpat för i min politiska gärning. En myndighet ska publicera sakliga uppgifter och inte komma med den här sortens vilda insinuationer om privatpersoner.

    * På sidan 665 i er publikation står: ”Kapitlet om Sverige har skrivits av ledande personer från föreningen Hjärta (Anna Ardin och Mattias Irving), som kan ses som en direkt stödorganisation till Islamiska förbundet (IFiS) och dess organisatoriska nätverk.”

    Föreningen Hjärta startade 2011 som en lokal partiförening i Socialdemokraternas sidoförbund Broderskapsrörelsen, med en styrelse som bestod av företrädare för fem olika religioner och en verksamhet för religionsdialog, folkbildning och antirasism. 2022 lämnade Anna Ardin och jag själv partiet och startade en ny förening vid namn Hjärta. Denna förening är organisatoriskt självständig och bygger på vanlig medlemsdemokrati, det vill säga att styrelsen röstas fram på reguljära årsmöten. Den stora merparten av medlemmarna är sekulära eller kristna. Jag är för närvarande ordförande i föreningen. Egyptsons påstående att jag skulle leda en stödorganisation till en extremistisk islamistisk infiltrationsrörelse är självklart falsk och därtill ärekränkande.

    * På sidan 666 står: ”Huvudförfattare till kapitlet verkar dock vara den ovan nämnde Emin Poljarevic som står först bland författarnamnen. Han är docent och universitetslektor vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet, och är närstående föreningen Hjärta (genom Ardin och Irving) stödorganisation till IFiS enligt ovan.”

    Påståendet att Emin Poljarevic skulle vara ”närstående föreningen Hjärta” genom mig verkar enbart grundas i att vi vid ett tillfälle har deltagit i att skriva ett kapitel i en rapport tillsammans. Fastän jag inte har något emot att kopplas samman till Poljarevic så är det fel i sak att påstå att vi skulle ha förbindelser med politiska ambitioner. Jag känner över huvud taget inte Poljarevic och vet inte var han står politiskt eller i övriga samhällsfrågor.

    Återigen påstås att jag skulle leda en stödorganisation till IFIS, som i sin tur påstås vara extremistiska islamister.

    Dessa är samtliga fem ställen där jag omnämns i er publicerade avhandling. Det finns således faktafel eller osakliga framställningar i samtliga fem. Jag konstaterar att alla dessa har tillkommit under det senaste halvåret, eftersom jag inte alls står omnämnd i den text som lades fram på slutseminariet i juni. Sedan slutseminariet har avhandlingen också svällt till nästan det dubbla antalet sidor, ytterligare 300 avhandlingssidor som har skrivits på bara några månader och såvitt jag känner till inte har seminariebehandlats alls. Jag har fått veta att huvudhandledaren Mika Vähäkangas har sagt att han inte har ansvar för att korrigera eventuella sakfel i avhandlingen. Givet att opponenten inte varit verksam i Sverige på länge och de två godkännande rösterna i betygsnämnden inte heller har skrivit något alls om svenskt föreningsliv tycks det mig som att de sedvanliga akademiska mekanismerna för kvalitetskontroll i just detta fall har fallerat. Detta ska inte ligga mig som enskild medborgare till last, och jag vill att ni som publicerat detta tar ansvar för att göra rätt. I annat fall måste jag gå vidare rättsligt med frågan, vilket jag skulle föredra att slippa.

    Jag begär härmed att ni omedelbart publicerar en adekvat rättelse av dessa sakfel om mig i anslutning till den publicerade texten, i enlighet med GDPR-lagstiftningen. Jag begär även att ni avpublicerar dessa felaktigheter fram till dess att ni har kunnat åtgärda detta.

    Om du har några frågor eller vill föra dialog med mig så välkomnar jag detta. Jag finns i så fall anträffbar på telefonnummer xxx-xxx xx xx, alternativt på denna mailadress.

    Med vänlig hälsning

    Mattias Irving

  • Skärp lagen så att Paludans koranbränning kan ses som hatbrott

    Föreningen Hjärta debatt i Göteborgsposten skriver om högerextremisten Rasmus Paludans hatiska attacker mot muslimer i Sverige.

    Läs artiklarna här!

    Mattias Irving: Skärp lagen så att Paludans koranbränning kan ses som hatbrott

    Efter en replik från högerpopulistiska bloggaren Johan Westerholm skriver Mattias Irving i en slutreplik: Jag har aldrig hävdat att vi ska ha hädelselagar.

  • Ebba Buschs uttalande hotar demokratin

    Uttalande av föreningen Hjärtas årsmöte, 23 april 2022.

    Den senaste veckan har en högerpopulistisk, antimuslimsk hatkampanj sporrat fram våldsamheter i flera svenska städer, och våldet har i sin tur eldat på nytt hat. En ny bottennivå nåddes när KD-ledaren Ebba Busch offentligen uppmanade polisen att aktivt skada ”islamister” – en grupp som inte på något vis har kunnat knytas till upploppen, och som i stigande grad har kommit att användas som synonym till muslimer i allmänhet.

    Det finns ett tydligt belagt samband mellan politiska uppmaningar till våld och faktiska ökningar i våldet mot de utpekade grupperna. Alla krafter som vill se en öppen demokrati måste bidra för att bryta den onda cirkeln av våld, främliggörande och avhumanisering. Att möta denna radikaliserande utveckling med tystnad är ett svek mot grundläggande demokratiska värden.