Category: Uncategorized

Kära aktivistkamrater i vårt avlånga land!
Malå ligger i Västerbottens inland ca 70 mil från Stockholm och runt 90 mil från Göteborg. En liten ort med ca 3400 invånare.

Detta till trots har vi gjort oss kända från norr till söder, av en särskild anledning. I våra kretsar vet nog de flesta numera var Malå ligger, och vissa hittar till och med hela vägen hit.

Förra året vid den här tiden gästades vi av aktivistikonen från Stockholm, 80-åriga Ingrid Eckerman som föreläste om boken ”Den onödiga flyktingkrisen”.
Musikerna Ghazni Duo med Fardim Shams och Ruholla Ghaznavi gästade oss. En av pojkarna hade rest hela vägen från Paris.

Detta år den 13 maj, det villl säga nu på lördag, gästas vi av Umeågruppen Shamama. En av medgrundarna av nätverket NU ÄR DET NOG!, tillika föreningen Hjärtas ordförande EvaMärta Granqvist, kommer hela vägen från Skåne.

Måndag den 15 maj gästas vi av Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Tony Haddou.

Men vadan detta? Vad gör de i Malå?
Minns ni den 8 maj 2021 då det sprängdes en bomb utanför flickskolan i Kabul?

Karlstadbon Abdullah Tadjik, själv med ursprung i Afghanistan, gick då ut på Facebook och uppmanade oss att gå ut med svarta paraplyer påföljande lördag den 15 maj 2021. Tanken var en manifestion för sorg och medkänsla med det afghanska folket, och med de afghanska flyktingarna i Sverige.

Sagt och gjort. Det har vi i Malå nu gjort varje lördag sedan dess! I ur och skur i två år.

Med denna kanske lite långa utläggning ville jag, så här inför tvåårsdagen, understryka vikten av våra svarta paraplyer, och påminna er alla om vår gemensamma symbol.

Situationen i Afghanistan har inte blivit bättre under talibandernas styre. Inte heller behandlingen av Sveriges afghanska invånare. Nu hotas snarare ännu fler utsatta grupper av samma omänskliga behandling i vårt land. Men Sverige kan bättre!

Därför, kära vänner, så är det mycket viktigt att fälla upp det här svarta paraplyet även om det bara är hemma, och lägga bilden i sociala medier med våra hashtaggar.

Nu ser vi fram mot kommande lördagar att synliggöra våra svarta paraplyer på olika sätt. Fortsätta skriva insändare och debattartiklar. Påminna om det enda rimliga:
Sveriges ensamkommande ungdomar och de afghanska flyktingarna i Sverige ska beviljas permanenta arbets- och uppehållstillstånd. Nu!

#afghanskalivräknas
#sverigekanbättre
#nuärdetnog

Kontaktperson:
Håkan Stråge
070-8300085

… presenteras i form av ett nedskrivet tal från föreningen Läkare mot rasism. Talet hölls i Stockholm den 15 april under en av flera demonstrationer mot Tidöavtalet. Läsvärt, tycker vi! Dela det gärna vidare. 

“Vi är hedrade över att ha blivit inbjudna till den här demonstrationen. Att demonstrera är viktigare än någonsin eftersom demokratin just nu är under aktiv nedmontering: Regeringen vill kunna bevaka all vår digitala kommunikation, de delar ut skattepengar till de rikaste under hemligstämplade former, och de inför lagar som inskränker yttrandefriheten.

Men för Sveriges icke-vita invånare har det här landet aldrig varit en demokrati. För dem finns en ständig risk att bli förföljd av ordningsvakter, nekad sökta arbeten, stoppad av polis, avvisad från butiker och restauranger, nekad akutsjukvård, och i många andra avseenden helt enkelt nekad grundläggande mänskliga rättigheter.

Tidöavtalet som presenterades i oktober förra året kom därför inte som en chock. Om något var det ett förtydligande av en process som har pågått i Sverige redan i många hundra år. Ända sedan vår hyllade Linné på 1700-talet delade in människor i raser och gav dem olika status, har vi vita majoritetssvenskar noggrant och systematiskt byggt upp vårt vita överhöghetssamhälle på just de rashierarkierna som Linné hittade på.

Sveriges rikedomar grundar sig i exploatering och utnyttjande av urfolk, nationella minoriteter och icke-vita. Samtidigt så har vi på alla sätt försökt utradera det språk och de verktyg som beskriver rasism – vi har till och med tagit bort det ur vår egen lagtext. 

Vi i Läkare mot rasism ser dagligen rasism i vårt arbete. Jag som vit läkare utövar rasism, ständigt och omedvetet. Min rasism innebär en allvarlig och konstant risk för att skada andra, inte bara på jobbet utan även utanför jobbet. Vår arbetsmiljö är sämre än någonsin. Vårdplatser och bemanning skärs ner. 

Miljarder som hade kunnat bli löner till vårdarbetare tas istället ut i vinst av privata vårdbolag. Med Tidöavtalet står vi dessutom inför en situation där vi riskerar att tvingas ange våra patienter och bedöma fattiga icke-svensktalande patienter utan tolk. Detta i en samhällskontext där regeringen vill utvisa människor på rättsosäker grund och internera asylsökande i läger. 

Vi kan helt enkelt konstatera att sittande regering har kastat alla former av medmänsklighet och spärrar överbord. Internationell media och organisationer larmar om den politiska utvecklingen i Sverige. Och det som idag står i deras artiklar och rapporter, kommer att stå i morgondagens historieböcker. 

Vi i Läkare mot rasism vägrar att stå tysta medan det rasistiska systematiserade våldet trappas upp. I egenskap av läkare och människor vägrar vi verkställa den brunblå regeringens folkförföljelser. Vi kräver därför: Riv Tidöavtalet!”

Vi välkomnar alla som vill använda materialet i andra gruppers och partiers tåg, på andra orter, också.
Skriv ut och visa upp där du går!

Stockholm
12.00 Samling Medborgarplatsen
13.00 Avmarsch demonstrationståget
13.30-16.15, Scenprogram Kungsträdgården

Göteborg
13.00 Samling på Andra Långgatan, folkfest och appelltal
14.00 Demonstrationen avgår
15.00 Torgmöte på Gustaf Adolfs torg, Tony Haddou (V) och Molly Knight (Ung Vänster) håller tal

Malmö
11.00 Samling Möllevångstorget kl 
12.00 Tåg avgår till Slottsparken

Den 10 februari disputerade Sameh Egyptson vid Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR) vid Lunds universitet, med en avhandling där föreningen Hjärta figurerar på ett stort antal ställen. Hjärtas ordförande Mattias Irving har därför skrivit ett brev till på CTR. Det publiceras här i sin helhet.

En arbetsgrupp i föreningen Hjärta har även tagit fram en guide för andra som blivit uthängda i Egyptsons avhandling. Den förklarar de rättsliga principerna bakom GDPR och lagen om etisk forskning, samt ger förslag på brevmallar för den som vill göra egna anmälningar mot avhandlingen. Denna guide kan laddas ner och läsas här.

Hej Stephan!

Jag är en av de många som omnämns med personuppgifter såsom politisk tillhörighet och föreningstillhörighet i Egyptsons avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, som publicerades online av Lunds universitet i januari i år och har fått mycket stor spridning, med i skrivande stund nästan 20 000 nedladdningar. Eftersom ni som statlig myndighet har publicerat information om mina personuppgifter har jag frågor om er hantering av dessa uppgifter enligt GDPR-lagstiftningen från 2018.

1. Vilka personuppgifter har hanterats inom detta forskningsprojekt?

2. Varifrån har dessa uppgifter insamlats?

3. Hur har dessa personuppgifter lagrats och katalogiserats?

4. Hur länge kommer dessa personuppgifter att lagras?

5. Vilket lagrum stöder ni er på i publiceringen av dessa uppgifter?

Enligt artikel 5 i GDPR-lagstiftningen, principen om laglighet, korrekthet och öppenhet, har LU i egenskap av myndighet ett ansvar för att de uppgifter som behandlas är korrekta. Inom begreppet ”behandlas” räknas även publikationen in. Dessvärre finns det flera sakuppgifter i den publicerade avhandlingen som är felaktiga eller på andra vis osakliga, som jag redogör för nedan.

* På sidan 629 i avhandlingen beskriver er publikation mig som ”pro-islamisk och multikulturalistisk ideolog och aktivist”.

Detta kan knappast räknas som en saklig beskrivning av min gärning i offentligheten. Jag står liksom den stora majoriteten av befolkningen upp för den grundlagsstadgade religionsfriheten, men dessa epitet signalerar att jag skulle gå betydligt längre än så. Påståendet att jag skulle vara ”pro-islamisk” väcker också flera frågetecken och hela satsen får ses som otypisk för en avhandling. Givet kontexten att jag målas ut som närstående till religiösa extremister så får detta uppfattas vara en pejorativ beskrivning. Sammanfattningsvis menar jag att detta citat i sin framställning brister i saklighet på ett sådant sätt att det blir vilseledande.

* Längre ner på samma sida står: ”Ledda av sin ordförande, Peter Weiderud, och stödda av trion Mustafa, Irving och Ardin, bytte Broderskapsrörelsen 2011 namn till Tro och Solidaritet inom socialdemokratin. Detta förslag hade lagts fram redan under den inledande perioden av dialog mellan Sveriges muslimska råd (SMR) och Broderskapsrörelsen på 1990-talet.”

Detta är ett sakfel. Jag var inte på något sätt involverad i namnbytet då jag inte vid denna tid satt i Hjärtas styrelse eller över huvud taget var aktiv i S-politiken. Föreningen Hjärta fanns vid denna tidpunkt och i styrelsen ingick Omar och Anna. Dessa lade dock fram förslaget ”Troende socialdemokrater”, ett förslag som alltså förlorade på kongressen.

Därtill bör nämnas att förbundet inte bytte namn till ”Tro och Solidaritet inom socialdemokratin” utan till ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”. Det får ses som förvånande att Egyptson ger förbundet fel namn, givet den framskjutna roll förbundet spelar i hans avhandling. Det stämmer inte heller att förslaget ”Tro och Solidaritet inom socialdemokratin” skulle ha lagts fram redan på 90-talet i dialog med SMR. Detta är en fullkomligt falsk uppgift. Dels eftersom förbundet aldrig bytte namn till det som Egyptson påstår, dels för att det egentliga namnbytet kom till som en kompromiss efter mycket stötande och blötande på förbundskongressen.

* På sidan 630 står: ”När Omar Mustafa senare under 2013 tvingades lämna socialdemokratin, se nedan, fick naturligtvis relationen mellan partiet och föreningen Hjärta en knäck. Mustafa fortsatte dock inom Hjärta tillsammans med Musa, Irving och Ardin. Tilläggas bör att föreningen Hjärta i januari 2022 till slut lämnade Socialdemokratin (och därmed Tro och solidaritet) eftersom man ansåg att partiet inte längre var öppet för den proislamiska politik man själv ville driva under öppenhetens och solidaritetens banér”

Även denna passage innehåller flera sakliga fel som berör mig. Jag var över huvud taget inte aktiv i Hjärta 2013. Mitt första styrelseuppdrag i föreningen Hjärta var 2018, då jag valdes till kassör. Omar Mustafa lämnade Hjärta 2013 eftersom han trädde ut ur partiet. Man kan enligt stadgarna inte vara med i en partiförening om man har lämnat moderpartiet. Föreningen Hjärta lämnade inte Socialdemokratin, utan två personer i styrelsen, jag själv och Anna Ardin, valde att starta en ny partipolitiskt obunden förening med samma namn.

Det finns inga stadgar som tillåter att man bryter ut en partiförening ur moderpartiet. Därför finns idag två föreningar som heter Hjärta, där alla de gamla medlemmarna fortfarande är med i S-föreningen. Slutligen stämmer inte påståendet att vi ansåg att S ”inte längre var öppet för den proislamiska politik” vi påstås ha velat driva. Detta är lögn. Vi skrev en större rapport i samband med utträdet. Denna rapport kritiserar en lång rad punkter inom Socialdemokraterna, främst populistiska tendenser, bristande interndemokrati och visionslöshet. Rapporten finns att läsa offentligt här.

Även här påstår Egyptson att jag vill driva en ”pro-islamisk” politik. Detta begrepp definieras inte alls inom ramen för avhandlingen, så därför får man luta sig mot kontexten för att få ledtrådar om hur det ska tolkas. Kontexten är att hemlig islamistisk extremism ska ha infiltrerat politiken, med min benägna hjälp. Därmed får begreppet en laddning som ligger extremt långt ifrån allt jag någonsin kämpat för i min politiska gärning. En myndighet ska publicera sakliga uppgifter och inte komma med den här sortens vilda insinuationer om privatpersoner.

* På sidan 665 i er publikation står: ”Kapitlet om Sverige har skrivits av ledande personer från föreningen Hjärta (Anna Ardin och Mattias Irving), som kan ses som en direkt stödorganisation till Islamiska förbundet (IFiS) och dess organisatoriska nätverk.”

Föreningen Hjärta startade 2011 som en lokal partiförening i Socialdemokraternas sidoförbund Broderskapsrörelsen, med en styrelse som bestod av företrädare för fem olika religioner och en verksamhet för religionsdialog, folkbildning och antirasism. 2022 lämnade Anna Ardin och jag själv partiet och startade en ny förening vid namn Hjärta. Denna förening är organisatoriskt självständig och bygger på vanlig medlemsdemokrati, det vill säga att styrelsen röstas fram på reguljära årsmöten. Den stora merparten av medlemmarna är sekulära eller kristna. Jag är för närvarande ordförande i föreningen. Egyptsons påstående att jag skulle leda en stödorganisation till en extremistisk islamistisk infiltrationsrörelse är självklart falsk och därtill ärekränkande.

* På sidan 666 står: ”Huvudförfattare till kapitlet verkar dock vara den ovan nämnde Emin Poljarevic som står först bland författarnamnen. Han är docent och universitetslektor vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet, och är närstående föreningen Hjärta (genom Ardin och Irving) stödorganisation till IFiS enligt ovan.”

Påståendet att Emin Poljarevic skulle vara ”närstående föreningen Hjärta” genom mig verkar enbart grundas i att vi vid ett tillfälle har deltagit i att skriva ett kapitel i en rapport tillsammans. Fastän jag inte har något emot att kopplas samman till Poljarevic så är det fel i sak att påstå att vi skulle ha förbindelser med politiska ambitioner. Jag känner över huvud taget inte Poljarevic och vet inte var han står politiskt eller i övriga samhällsfrågor.

Återigen påstås att jag skulle leda en stödorganisation till IFIS, som i sin tur påstås vara extremistiska islamister.

Dessa är samtliga fem ställen där jag omnämns i er publicerade avhandling. Det finns således faktafel eller osakliga framställningar i samtliga fem. Jag konstaterar att alla dessa har tillkommit under det senaste halvåret, eftersom jag inte alls står omnämnd i den text som lades fram på slutseminariet i juni. Sedan slutseminariet har avhandlingen också svällt till nästan det dubbla antalet sidor, ytterligare 300 avhandlingssidor som har skrivits på bara några månader och såvitt jag känner till inte har seminariebehandlats alls. Jag har fått veta att huvudhandledaren Mika Vähäkangas har sagt att han inte har ansvar för att korrigera eventuella sakfel i avhandlingen. Givet att opponenten inte varit verksam i Sverige på länge och de två godkännande rösterna i betygsnämnden inte heller har skrivit något alls om svenskt föreningsliv tycks det mig som att de sedvanliga akademiska mekanismerna för kvalitetskontroll i just detta fall har fallerat. Detta ska inte ligga mig som enskild medborgare till last, och jag vill att ni som publicerat detta tar ansvar för att göra rätt. I annat fall måste jag gå vidare rättsligt med frågan, vilket jag skulle föredra att slippa.

Jag begär härmed att ni omedelbart publicerar en adekvat rättelse av dessa sakfel om mig i anslutning till den publicerade texten, i enlighet med GDPR-lagstiftningen. Jag begär även att ni avpublicerar dessa felaktigheter fram till dess att ni har kunnat åtgärda detta.

Om du har några frågor eller vill föra dialog med mig så välkomnar jag detta. Jag finns i så fall anträffbar på telefonnummer xxx-xxx xx xx, alternativt på denna mailadress.

Med vänlig hälsning

Mattias Irving

Föreningen Hjärta debatt i Göteborgsposten skriver om högerextremisten Rasmus Paludans hatiska attacker mot muslimer i Sverige.

Läs artiklarna här!

Mattias Irving: Skärp lagen så att Paludans koranbränning kan ses som hatbrott

Efter en replik från högerpopulistiska bloggaren Johan Westerholm skriver Mattias Irving i en slutreplik: Jag har aldrig hävdat att vi ska ha hädelselagar.

Uttalande av föreningen Hjärtas årsmöte, 23 april 2022.

Den senaste veckan har en högerpopulistisk, antimuslimsk hatkampanj sporrat fram våldsamheter i flera svenska städer, och våldet har i sin tur eldat på nytt hat. En ny bottennivå nåddes när KD-ledaren Ebba Busch offentligen uppmanade polisen att aktivt skada ”islamister” – en grupp som inte på något vis har kunnat knytas till upploppen, och som i stigande grad har kommit att användas som synonym till muslimer i allmänhet.

Det finns ett tydligt belagt samband mellan politiska uppmaningar till våld och faktiska ökningar i våldet mot de utpekade grupperna. Alla krafter som vill se en öppen demokrati måste bidra för att bryta den onda cirkeln av våld, främliggörande och avhumanisering. Att möta denna radikaliserande utveckling med tystnad är ett svek mot grundläggande demokratiska värden.

Hjärta har årsmöte, med konstutställning och antirasistiska rundabordssamtal i Café Medkänsla, Södermoskén, Björns trädgård lördag 23 april!

Budskapet når till ukrainska plastpappor, somaliska rasister, jemenitiska bögar, svenskar som känner sig som en sneddad Tetriskloss, och alla världens horor: Kom hit. Ta med alla. Gud tycker att du är helt okej.

Föreningen Hjärta arrangerar en radikal, anti-estetisk konstutställning av den existentiella kreatören Markus Johansson, och samtal om hur vi kan bekämpa islamofobi i Sverige.

Kom till Cafè Medkänsla i Södermoskén, Björns trädgård, träffa föreningens aktiva, diskutera vår samtids viktiga frågor och låt dig beröras av ett sårbart, kompromisslöst och kärleksfullt konstnärskap!

13.30 Mingel  

14.00 Årsmöte (endast för Hjärtas medlemmar, möjlighet att delta online)

Fundera på om ni vill kandidera till någon förtroendepost eller har förslag på någon person. En särskild uppmuntran för detta till personer med annan tro än kristen!

15.30 Rundabordssamtal: Antimuslimsk rasism – erfarenheter och motstrategier

Vi som utsatta och allierade lyssnar på erfarenheter och forskning om antimuslimsk rasism och diskuterar vad vi kan göra åt den, som individer, som förening och som samhälle.

17.30 Guidad visning av stora moskén, inklusive den fantastiska historien om Hjärtas (eller åtminstone en av våra medlemmars) inblandning för att det skulle bli av!

Gemensam middag på egen bekostnad för dem som vill.

I samband med hjärtas årsmöte blir det konstutställning som vi hoppas att ni vill komma på! Och kanske köpa med en tavla hem?

Lördagen den 23 april kl 13-14 ställer visar och säljer vi konst av den fantastiska @kreator_johansson till förmån för hjärtas arbete mot islamofobi och antimuslimsk rasism, i café Medkänsla, precis under Stockholms stora moské vid Björns trädgård, Medborgarplatsen, i Stockholm.

Kom och mingla med hjärta och kolla på konst!

Fler tavlor än dessa utlovas 😀

Sedan slutet av februari har ett brutalt ryskt angreppskrig mot Ukraina ritat om den politiska kartan, och ändrat tonläget i hela det offentliga samtalet. Vi är alla överens om att offren för den ryska aggressionen måste fortsätta att få vår solidaritet och vårt stöd. Det är oväntat men välkommet att Sverige i vissa avseenden har ändrat sin migrationspolitiska linje och är beredda att ta emot ett stort antal hjälpbehövande. Vi hoppas att denna medmänskliga kursändring ska ligga fast för överskådlig tid, och att en grundläggande likabehandlingsprincip ska gälla för alla som måste söka sig på flykt till Sverige.

Rysslands diktator Vladimir Putin har tydligt signalerat att han inte har några förbehåll vad gäller att med vapenmakt främja sina egna geopolitiska och ideologiska intressen. Inte ens kärnvapen är uteslutet, enligt retoriken som kommit från Kreml. Självklart kan sådana hot aldrig accepteras.

Det är viktigt att komma ihåg att Putins agerande inte är nytt, utan bara den logiska följden av en lång tids hänsynslös expansionism. Bombningen av Aleppo och nu även Mariupol, liksom rapporterna om de många andra krigsbrott den ryska armén begått, bevisar att den ryske diktatorn inte skyr några medel, oavsett hur inhumana.

I Sverige väcker krigsretoriken stor oro, i en tid då det är viktigt att ha is i magen. En alltmer radikaliserad högeropposition ägnar sig åt högljudd överbudspolitik där också S-regeringens plötsliga och historiskt höga anslag till försvaret omedelbart deklareras otillräckliga. Samma högeropposition har även krävt att Sverige ska dra in biståndet till precis de demokratirörelser i Ryssland som vi behöver nu mer än någonsin, bara för att det rör sig om ryska organisationer.

Dessa tiotals nya miljarder till försvaret kommer att märkas i den militära försvarskapaciteten först om några år. Det är långt ifrån säkert att de kommer göra någon nytta. Vi är kritiska till att ledande politiker till både höger och vänster låter sig dras med i en tidsanda av panikretorik istället för att hålla huvudet kallt och tänka på vad som är långsiktigt bäst för Sverige och demokratin i Europa och världen.

Fred tar lång tid att bygga upp, men bara några veckor att rasera. När en auktoritär ledare börjar skramla med vapnen så vädrar andra vapenvurmare morgonluft. Ifall inte mer förnuftiga röster håller emot är upptrappningen snart ett faktum, och det kommer att kräva decennier av sakta och träget nedrustningsarbete för att åter gå i riktning mot en mer fredlig värld.

Sverige har valt att aktivt bidra i den militära konflikten genom att bistå Ukraina med militär utrustning, bland annat vapen. Detta försvårar Sveriges möjligheter att vara en röst för deeskalering, diplomati och alternativa, icke våldsbejakande vägar framåt.

Fler vapen in i regionen innebär dessutom alltid en risk för att de hamnar i orätta händer. Många runtom i Europa reser nu för att strida i Ukraina. När detta skedde sist, i Syrien, ledde det till stor medial och polisiär bevakning. Många extremister reste ner och återkom med stridsvana och förhöjd stridskapacitet. Detsamma kommer med stor sannolikhet att ske även i fallet med Ukraina.

Erfarenheten säger oss att tyrannier i vår tid inte tar slut genom vapenmakt utan genom starka demokratirörelser. Därför bör Sverige drastiskt öka det politiska och ekonomiska stödet till ryska civilsamhällesorganisationer för fred och demokrati, och det kortsiktiga och illa planerade beslutet om utökade resurser till det svenska försvaret bör bantas ner.

Sverige måste också kartlägga Putins informationspåverkan på svensk mark, i syfte att undanröja det politiska stödet för Putin och motverka den ideologi han står för, även här. Det finns starka belagda kopplingar mellan Kreml och såväl svenska riksdagspartier som en uppsjö av trollkonton och alternativa mediekanaler på nätet. Dessa delar i många fall en reaktionär ideologi med Putin, inte minst hat mot hbtq-personer och feminism, och motstånd mot ett levande demokratiskt civilsamhälle.

Om vi ska ha en chans att bryta logik behöver vi inte mer vapen, det som behövs är istället att snarast öka insatserna för demokrati, öppenhet och progressiva, frihetliga värderingar, både i Ryssland och i Sverige. Istället för att rusta för det krig vi inte vill ha bör vi bygga för den fred vi helst av allt vill ha.