Stiftelsen Doku slår på stora trumman om att aktivisten Greta Thunberg har blivit “prisad av Hamashyllande nätverk”, komplett med foto från en av de otaliga protester där Thunberg har deltagit för att stoppa folkmordet. Men stiftelsens text är full av glidande insinuationer, guilt by association och direkta sakfel. Mattias irving reder ut begreppen.
Sajten Doku publicerade nyligen en artikel där man kritiserar Greta Thunberg för att ha tagit emot ett diplom från en organisation vid namn Union of Palestinian Communities, Institutions and Activities in Europe. Artikeln har den laddade rubriken att Greta prisats av ett ”Hamashyllande nätverk”. Men vid närmare granskning vilar den på en rad logiska felsteg, sammanblandningar och hårt vinklad retorik från en sajt som alltför ofta citeras blint av svenska tidningar.
Organisationen grundades i Barcelona 2007 på initiativ av PLO-anknutna diasporaaktivister. Den är sekulär, inte islamistisk som Hamas, och har arrangerat kulturfestivaler, insamlingar och politiska konferenser runt om i Europa. Den beskriver sig själv som lojal mot PLO och Fatah, det vill säga Hamas politiska motståndare. Ledarskapet har historiskt profilerat sig som stödjande till en tvåstatslösning, och man har tydligt positionerat sig inom den palestinska nationalistiska ramen, inte i den islamistiska.
I sin text pekar Doku på att diplomets undertecknare är organisationens ordförande George Rashmawi, baserad i Tyskland. Men detta stämmer inte. Han är bara ordförande för organisationens tyska gren. Organisationens ordförande idag valdes i Barcelona i januari och heter Radhi al-Shuaibi.
Doku hävdar att Rashwami också har suttit i centralkommittén för DFLP (Democratic Front for the Liberation of Palestine). Det har jag inte kunnat faktakolla, men DFLP är en välkänd socialistisk, sekulär fraktion inom PLO, bildad 1969 efter en splittring från PFLP.
DFLP har alltså ingen organisatorisk koppling till Hamas. De två rörelserna är ideologiskt mycket olika och har historiskt ofta konkurrerat om inflytande i Gaza och på Västbanken. Att DFLP ibland har deltagit i gemensamma vapenvilor eller strider parallellt med Hamas i Gaza (vilket Doku tar upp) är resultatet av taktiska samordningar mot den israeliska ockupationen, inte bevis på ideologisk enighet.
Naturligtvis finns det aktörer i alla dessa organisationer som stöder eller deltar i väpnad kamp mot Israel (vilket palestinierna har folkrättens skydd för), men också stöder de till viktiga delar rättsstridiga attackerna som skedde den 7 oktober. Så ser fakta ut i alla upprivande, väpnade konflikter i hela världen. George Rashmawi var till exempel en av dem som inledningsvis hyllade attackerna den 7 oktober 2023 på sociala medier. Det inlägget togs dock bort efter kritik, och Rashmawi tog offentligt avstånd. Av detta kan man inte utläsa att hela dessa spretiga organisationer skulle stödja terror, och än mindre Hamas, som Doku påstår.
Artikeln bygger därmed på en kedja av associationer som är retoriskt effektiv men logiskt svag: Unionen ger Greta ett pris → Unionens ordförande har varit aktiv i DFLP → DFLP har vid något tillfälle stridit samtidigt som Hamas → Unionen är ett ”Hamashyllande nätverk” → Greta låter sig alltså hyllas av Hamas allierade.
Denna typ av guilt by association-metod är en klassisk retorisk taktik, men hör inte hemma i seriös nyhetsbevakning.
Likaså kan det av Doku uppmärksammade kondoleansbrevet till Hamasledaren Haniyeh efter hans barns död kritiseras för sin vaga retorik om ”motståndets väg”, men Doku utelämnar viktig kontext för läsaren. Hamas och Fatah är politiska fiender, men det hör till traditionen att skriva formella kondoleansbrev, något som vilken svensk diplomat som helst kan intyga. Att en palestinsk organisation skriver ett formulaiskt kondoleansbrev till en annan palestinsk organisation överskuggar knappast den djupa klyftan mellan Hamas och Fatah, och duger inte för att brännmärka hela nätverket som en Hamasfront, än mindre att projicera detta vidare på Greta Thunberg.
Att reducera komplexa politiska och sociala strukturer till en demoniserande etikett gör kanske rubriker mer klickvänliga, men det leder oss längre bort från en saklig diskussion om såväl solidaritet som våld och politiskt ansvar. Dokus text framstår mer som en ansträngning att smeta ner Greta Thunbergs namn än som en seriös granskning av vare sig unionen, DFLP eller den svenska palestinarörelsen.
Givet att det pågår ett folkmord på palestinier och vi lever i ett medialt landskap som till stora delar är oförmöget att rapportera konsekvent om förövarna, blir Dokus desinformation värre än vanligt. Nu står faktiska människoliv på spel. Då borde svenska tidningar som berömmer sig om sin publicistiska heder ha högre ambitioner och avstå från att publicera nyheter utan att först göra en grundläggande egen research.
Mattias Irving