Vad är egentligen skillnaden på islam och islamism? Hjärtas styrelseledamöter Anna Ardin och Mattias Irving är snart aktuella med nypublicerad forskning om begreppet.
Vad händer när muslimer kallas islamister?
Det är lätt att tro att “islam” och “islamism” är två tydligt skilda saker. Många säger att islam är en religion, medan islamism är en politisk ideologi. Men i praktiken ser det inte ut så. Forskning visar att i det svenska samhället används ordet islamist på ett sätt som suddar ut skillnaden, något som får allvarliga konsekvenser.
Forskning visar att:
– Muslimska organisationer i Sverige upplever ökat misstänkliggörande och svårare villkor, till exempel när de söker föreningsbidrag, vill öppna bankkonto eller delta i offentliga samtal.
– Ett viktigt skäl är hur termen islamism används i politik, media och myndigheter. Det är inte bara våldsbejakande ideologier som beskrivs som islamism, utan också vardaglig muslimsk tro, föreningsliv och samhällsengagemang. Detta berörs inte minst av forskarna Jocelyn Cesari och Farid Hafez.
– I många fall kategoriseras muslimer felaktigt som islamister, bara för att de vill påverka samhället i linje med sin tro. Att agera från sin tro är fullt förenligt med svensk grundlag, men krockar med protestantiska värderingar om att politikens grundtillstånd ska vara sekulärt, och tron bara en privatsak. Men det innebär inte att alla som agerar politiskt utifrån sin tro är extremister.
– Likväl används ordet islamist ofta med associationer till våld, antidemokrati och extremism. Så beskriver exempelvis akademiker i MSB:s projekt om Muslimska brödraskapet islamism som en form av “religiös huliganism” (anteckningar från Comfort Hotel, 2017). Det förstärker västliga fördomar och skapar rädsla. Resultatet blir att muslimsk närvaro i samhället ses som ett hot snarare än som en del av demokratin.
Vad betyder detta i praktiken?
Forskare som Richard Lagervall, Jan Hjärpe, Farid Hafez och flera andra har visat att:
– Ordet islamism är inte ett neutralt begrepp. Det kommer från västvärlden, inte från islamisk tradition (på arabiska finns det bara ett ord för utövare av islam, nämligen “muslim”), och har använts för att misstänkliggöra muslimska motståndsrörelser.
– I dag tillämpas begreppet så brett i debatten att det kan omfatta nästan alla praktiserande muslimer, vilket gör att det inte längre handlar om att bekämpa extremism. Istället bidrar det till att begränsa muslimers rätt att alls delta i samhället. I Sverige har vi sett hur nästan alla muslimska röster har tystnat i debatten idag, till följd av anklagelser om en otillåten form av muslimskt engagemang, nämligen islamism.
– Svenska myndigheter har i flera dokumenterade fall beskrivit vanlig religionsutövning, folkbildning eller arbete mot rasism som tecken på islamism. Att sprida flygblad om profeten Muhammed har omformulerats till informationspåverkan. Att debattera för bevarad hatbrottslagstiftning har beskrivits som religiöst motiverade påverkansförsök på staten.
Ett exempel: Stiftelsen Doku
– Stiftelsen Doku säger att de granskar våldsbejakande extremism. Men deras material handlar ofta om muslimska studieförbund, religiösa inslag i skolor, antirasistiska initiativ och stöd till Palestina, även när kopplingar till faktiskt våld eller extremism är långsökta eller spekulativa.
– Dokus företrädare har dessutom sagt att islamofobi inte är ett problem i Sverige, trots att muslimska organisationer i dag nekas bidrag, utestängs från samhällsfunktioner och pekas ut som säkerhetsrisker, utan bevis och utan möjlighet att försvara sig.
Vad är problemet med det här?
Att säga att islam och islamism är olika saker räcker inte. I praktiken blandas de ihop, och den sammanblandningen brukas för att misstänkliggöra muslimers samhällsengagemang, begränsa deras rättigheter och i slutänden utestänga dem från demokratin.
Begreppet islamism har blivit ett maktmedel som formar politiska beslut om bidrag, granskningar, samarbeten och tillgång till det offentliga rummet. Det påverkar vem som får höras, synas och delta i vårt gemensamma samhälle.