Hjärta

Tag: islam

  • Det försåtliga begreppet “islamism”

    Vad är egentligen skillnaden på islam och islamism? Hjärtas styrelseledamöter Anna Ardin och Mattias Irving är snart aktuella med nypublicerad forskning om begreppet.

    Vad händer när muslimer kallas islamister?

    Det är lätt att tro att “islam” och “islamism” är två tydligt skilda saker. Många säger att islam är en religion, medan islamism är en politisk ideologi. Men i praktiken ser det inte ut så. Forskning visar att i det svenska samhället används ordet islamist på ett sätt som suddar ut skillnaden, något som får allvarliga konsekvenser.

    Forskning visar att:

    – Muslimska organisationer i Sverige upplever ökat misstänkliggörande och svårare villkor, till exempel när de söker föreningsbidrag, vill öppna bankkonto eller delta i offentliga samtal.

    – Ett viktigt skäl är hur termen islamism används i politik, media och myndigheter. Det är inte bara våldsbejakande ideologier som beskrivs som islamism, utan också vardaglig muslimsk tro, föreningsliv och samhällsengagemang. Detta berörs inte minst av forskarna Jocelyn Cesari och Farid Hafez.

    – I många fall kategoriseras muslimer felaktigt som islamister, bara för att de vill påverka samhället i linje med sin tro. Att agera från sin tro är fullt förenligt med svensk grundlag, men krockar med protestantiska värderingar om att politikens grundtillstånd ska vara sekulärt, och tron bara en privatsak. Men det innebär inte att alla som agerar politiskt utifrån sin tro är extremister.

    – Likväl används ordet islamist ofta med associationer till våld, antidemokrati och extremism. Så beskriver exempelvis akademiker i MSB:s projekt om Muslimska brödraskapet islamism som en form av “religiös huliganism” (anteckningar från Comfort Hotel, 2017). Det förstärker västliga fördomar och skapar rädsla. Resultatet blir att muslimsk närvaro i samhället ses som ett hot snarare än som en del av demokratin.

    Vad betyder detta i praktiken?

    Forskare som Richard Lagervall, Jan Hjärpe, Farid Hafez och flera andra har visat att:

    – Ordet islamism är inte ett neutralt begrepp. Det kommer från västvärlden, inte från islamisk tradition (på arabiska finns det bara ett ord för utövare av islam, nämligen “muslim”), och har använts för att misstänkliggöra muslimska motståndsrörelser.

    – I dag tillämpas begreppet så brett i debatten att det kan omfatta nästan alla praktiserande muslimer, vilket gör att det inte längre handlar om att bekämpa extremism. Istället bidrar det till att begränsa muslimers rätt att alls delta i samhället. I Sverige har vi sett hur nästan alla muslimska röster har tystnat i debatten idag, till följd av anklagelser om en otillåten form av muslimskt engagemang, nämligen islamism.

    – Svenska myndigheter har i flera dokumenterade fall beskrivit vanlig religionsutövning, folkbildning eller arbete mot rasism som tecken på islamism. Att sprida flygblad om profeten Muhammed har omformulerats till informationspåverkan. Att debattera för bevarad hatbrottslagstiftning har beskrivits som religiöst motiverade påverkansförsök på staten.

    Ett exempel: Stiftelsen Doku

    – Stiftelsen Doku säger att de granskar våldsbejakande extremism. Men deras material handlar ofta om muslimska studieförbund, religiösa inslag i skolor, antirasistiska initiativ och stöd till Palestina, även när kopplingar till faktiskt våld eller extremism är långsökta eller spekulativa.

    – Dokus företrädare har dessutom sagt att islamofobi inte är ett problem i Sverige, trots att muslimska organisationer i dag nekas bidrag, utestängs från samhällsfunktioner och pekas ut som säkerhetsrisker, utan bevis och utan möjlighet att försvara sig.

    Vad är problemet med det här?

    Att säga att islam och islamism är olika saker räcker inte. I praktiken blandas de ihop, och den sammanblandningen brukas för att misstänkliggöra muslimers samhällsengagemang, begränsa deras rättigheter och i slutänden utestänga dem från demokratin.

    Begreppet islamism har blivit ett maktmedel som formar politiska beslut om bidrag, granskningar, samarbeten och tillgång till det offentliga rummet. Det påverkar vem som får höras, synas och delta i vårt gemensamma samhälle.

  • Hjärtas kongressombud nöjda med namnbytet!

    bild från plenisalen och talarstolenI helgen nu 17-19 juni håller det som före helgen var socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, den organiserade kristna vänstern i Sverige, och som sedan igår (!) är den troende vänstern, kongress i Uppsala. Hjärtas kongressombud Omar Mustafa och Lovisa Arvidsson (ersatt idag av Hibo Salad Ali) och Hjärtas ordförande Anna som är ombud för Uppsala är nöjda med att vi nu öppnar upp för troende oavsett religion.

    Men ännu finns en viktig fråga kvar att avgöra, styrelsevalet. Medelåldern i förbundet och bland kongressombuden är fortfarande mycket hög. Trots att rörelsen aktivt arbetat med att inkludera muslimer sedan 1995 har bara tre stycken av de runt 150 ombuden annan tro än kristen. Två av dessa, en buddist och en muslim, kommer från vår alldeles nystartade förening Hjärta. Men den här kongressen kan vara avgörande för att ändra på detta.

    Rörelsen står inför sitt största beslut på mycket länge. Vi ska besluta om huruvida vi ska byta namn på förbundet eller inte, och vad grupperna ska få heta. Det kan tyckas vara ett litet beslut, men debatten rymmer så mycket mer än bara ett namn, det handlar om rörelsens – i förlängningen faktiskt hela arbetarrörelsens – identitet och framtid. Det handlar om vilka vi är, vilka vi ska finnas till för och vad vi har för existensberättigande i samhället. Vi ska besluta om huruvida vi på allvar ska öppna vårt förbund för fler troende än bara kristna. För det är ju trots allt inte särskilt trovärdigt att ”kristna socialdemokrater” är till för alla troende eller att det mycket manligt klingande namnet ”broderskap” är till för alla oavsett kön. Förbundsstyrelsens kompromissförslag är ”Socialdemokrater för Tro & solidaritet”, men även ”Troende socialdemokrater”, som vi från Hjärta hoppas på, kommer att lyftas på kongressen.

    För första gången på mycket länge kommer det också troligtvis att bli omröstning kring förbundsstyrelseplatserna. Bland annat är ungdomsnätverken inte nöjda med valberedningens förslag, utan har i tidningen Tro & politik meddelat att de kommer att lyfta mig som sin kandidat.

    Det behöver inte vara jag, jag är egentligen ganska fulltecknad med ideella uppdrag och det nya jobb jag börjar på i höst, men vi behöver verkligen anpassa vår fina rörelse så att fler som är under 40 vill engagera sig. Det är helt avgörande att vår rörelse som ännu heter Broderskap också börjar föryngra sig. Det duger inte att man behöver vara mellan 45 och 65 för att få toppositioner, i förslaget till verkställande utskott är alla kristna med svensk bakgrund, samtliga är och dessutom mellan 50 och 60. Vi behöver både dem under 25 och dem över 65 för att kunna vara relevanta.

    Det allra viktigaste på kongressen som jag ser det är att vi nu, som förbundsstyrelsen föreslår, tar steget att byta namn och på så sätt börjar den viktiga förnyelse av förbundet och på sikt arbetarrörelsen som det talas så mycket om.

    På samma sätt som Broderskapsrörelsen för 80 år sedan behövdes för de kristna som var för radikala för kyrkan och för fromma för arbetarrörelsen behöver rörelsen idag erbjuda en plattform för de många svenska muslimer som försöker hitta sin väg in i politiken. Det växande motståndet mot muslimer förtäcks i kulturkritik och religionskritik, fördomarna blir allt mer extrema och exkluderingen ett allt större demokratiskt problem. Jag vet att det finns en stor förståelse för detta bland oss troende socialdemokrater, och jag hoppas innerligt att kongressen också fattar beslut som gör att vi fortsatt kan arbeta emot dessa negativa trender.

    Jag hoppas att vi kan bli den starka röst vi har möjlighet att vara för, som vi skriver i vårt manifest, en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde.

    Även publicerat på Seglora smedja min blogg. Läs också min ledare i Tro & politik om möjligheten att särorganisera sig enligt religion inom ramen för syskonskapsrörelsen (vilket också gick igenom på kongressen!) samt här i Dagen, här i Kyrkans tidning och här i Tro&politik om namnbytet.